Där låg vi, två kroppar och svettades i min en och 20. Fem minuter av svettandes och jag bestämde mig för att röra på fläsket. Tio minuter senare var joggingskorna på. Hann inte långt, innan jag la märke till att Rönnby var ödelagt. Det enda som rörde sig var en äldre man på cykel, två små barn samt en pappa (som lekte i en lekparken) och VLT bussen. På Billsta var det dött. Förutom några byggarbetare som renovera. Jag la även märke till alla lekplatser. När jag var liten fanns det gungor, en rutschkana och i enstaka fall fanns det en grävskopa i sandlådan eller sådan där häst/lejon man kunde gunga fram och tillbaka på. Idag finns det alla möjliga konstiga saker man kan finna på en lekplats. När jag kom till Åshagen, där det finns en sådan där utvecklad lekplats... fick jag syn på en äldre man och en liten flicka. I mina beräkningar så skulle flickan vara barnbarn till farbrorn, eller snarare farfarn. Men det som fick mig att glömma bort mina skoskvasår och fick mig att le var att "farfarn" snurrade på en sådan där snurra (som man snurrar på tills man mår illa). Det var något med han som fick mig att bli glad. Jag vet inte varför. Men tydligen spelar det ingen roll hur gammal man är, alla kan leka på lekplatsen. När jag sedan passerade och gick långa raksträckan la jag märke till att Rönnby började röra sig. Folk kom i rörelse.. Dagen har fått liv. Och min dag har precis börjat.